hej ångest
Jaa jag vet att jag är sjukt jävla galet tråkig som skriver här om min jävla ångest, men orkar bara inte vräka ur mig det till någon, orkar fan inte. Så de som läser detta får väl stå ut med att jag är en gnällig och självupptagen jävla idiot, punkt.
Det känns inte bra just nu, inte alls. Eller ah, ibland, sådär korta stunder känns det kanon, men sen kommer den där äckliga jävla känslan som jag bara vill strypa och begrava för alltid, ångesten. Det verkar som att jag aldrig kommer att komma ifrån den. Jag tycker inte synd om mig själv, fuck dom jävla äcklen som tror det, jag vill bara få ur känslorna i ord, och inte bara bära det inom mig.
Skolan, funderar varenda jävla dag på om jag gjort rätt val. Stundtals känns det som det bästa jag gjort, jag kom äntligen bort från nyköping för i helvete! Stundtals vill jag bara rymma från allt och bara blöh, jag vet inte? Känner mig fan inte hemma någonstans längre. Här i Nyköping är mitt hem, men är ett ställe där man blir förbannad och ledsen varje dag ett ställe att kalla ens hem? Är ett ställe där man bara lyckas gräva sig ner i skiten ett ställe att kalla sitt hem? Samtidigt så vet jag inte om man kan kalla ett ställe där jag inte känner mig som mig själv, där jag inte känner mig säker, som ett hem. Jag vill flytta tillbaka till Strängnäs så fort som möjligt, saknar friheten så mycket så jag bara vill skrika. Samtidigt vill jag vara kvar här, här har jag roligt, roligt som fan, men samtidigt kommer ångesten krypande ändå. USCH!
Att ta hand om mig själv har jag aldrig varit bra på, varken det fysiska eller det psykiska. Jag har alltid stängt in skiten, jag kan ju inte visa mig svag, fuck no, kommer inte på fråga. Det fysiska, på den senaste tiden har det bara skitit sig totalt, hälsan är sämre än någonsin, bläh!
Hatar dessa äckliga jävla tankar om vart jag hör hemma, hur jag kan ändra på mig, vad jag ska göra för att det ska bli bra. Tankarna som undrar om det ens kan bli bra eller om det redan är kört? Så äckligt jävla less på detta så det finns inte.
Vännerna, tänker inte hänga ut någon jävel eller något, men är så sjukt jävla less på idioter som bara tar en för givet, jag finns inte här för alltid, respekterar inte ni mig får ni fuck ingen respekt tillbaka era jävla as! USCH PÅ ER!
Nej, nu ska jag ta min ilska och ångest och gå och lägga mig, har ytterligare en äcklig arbetsdag att klara av i morgon.
/ M.
Det känns inte bra just nu, inte alls. Eller ah, ibland, sådär korta stunder känns det kanon, men sen kommer den där äckliga jävla känslan som jag bara vill strypa och begrava för alltid, ångesten. Det verkar som att jag aldrig kommer att komma ifrån den. Jag tycker inte synd om mig själv, fuck dom jävla äcklen som tror det, jag vill bara få ur känslorna i ord, och inte bara bära det inom mig.
Skolan, funderar varenda jävla dag på om jag gjort rätt val. Stundtals känns det som det bästa jag gjort, jag kom äntligen bort från nyköping för i helvete! Stundtals vill jag bara rymma från allt och bara blöh, jag vet inte? Känner mig fan inte hemma någonstans längre. Här i Nyköping är mitt hem, men är ett ställe där man blir förbannad och ledsen varje dag ett ställe att kalla ens hem? Är ett ställe där man bara lyckas gräva sig ner i skiten ett ställe att kalla sitt hem? Samtidigt så vet jag inte om man kan kalla ett ställe där jag inte känner mig som mig själv, där jag inte känner mig säker, som ett hem. Jag vill flytta tillbaka till Strängnäs så fort som möjligt, saknar friheten så mycket så jag bara vill skrika. Samtidigt vill jag vara kvar här, här har jag roligt, roligt som fan, men samtidigt kommer ångesten krypande ändå. USCH!
Att ta hand om mig själv har jag aldrig varit bra på, varken det fysiska eller det psykiska. Jag har alltid stängt in skiten, jag kan ju inte visa mig svag, fuck no, kommer inte på fråga. Det fysiska, på den senaste tiden har det bara skitit sig totalt, hälsan är sämre än någonsin, bläh!
Hatar dessa äckliga jävla tankar om vart jag hör hemma, hur jag kan ändra på mig, vad jag ska göra för att det ska bli bra. Tankarna som undrar om det ens kan bli bra eller om det redan är kört? Så äckligt jävla less på detta så det finns inte.
Vännerna, tänker inte hänga ut någon jävel eller något, men är så sjukt jävla less på idioter som bara tar en för givet, jag finns inte här för alltid, respekterar inte ni mig får ni fuck ingen respekt tillbaka era jävla as! USCH PÅ ER!
Nej, nu ska jag ta min ilska och ångest och gå och lägga mig, har ytterligare en äcklig arbetsdag att klara av i morgon.
/ M.
Kommentarer
Postat av: Teezz
♥
Trackback
