I'll be ok, just not today.
Den som inte förstår sig på självskadebeteende har aldrig upplevt äkta ångest.
Inga ord kan beskriva mina känslor just nu. Jag skulle bara lämnat denna rad tom.
Mitt livs största fiende är jag själv.
Det är jag som alltid sätter mig i dåliga situationer.
Det är jag som alltid gör dåliga val.
Det är jag som alltid sårar andra pga mina val.
Det är jag som alltid sårar mig själv pga mina val.
Det är jag som skrämmer iväg folk som kommer för nära.
Det är jag som vägrar riva mina murar.
Det är jag som gör mig själv till offret.
Det är jag som är så trasig att jag inte vet om jag någonsin går att laga.
Det är därför jag gör mig själv till offret.
Det är därför jag vägrar riva mina murar.
Det är därför jag skrämmer iväg folk som kommer för nära.
Det är därför jag sårar mig själv pga mina val.
Det är därför jag sårar andra pga mina val.
Det är därför jag gör dåliga val.
Det är därför jag alltid sätter mig själv i dåliga situationer.
Mitt livs största fiende är jag själv.
Och jag orkar inte leva sida vid sida med denna människa längre.
Jag orkar bara inte.
Jag vill inte.
Det är jag som alltid sätter mig i dåliga situationer.
Det är jag som alltid gör dåliga val.
Det är jag som alltid sårar andra pga mina val.
Det är jag som alltid sårar mig själv pga mina val.
Det är jag som skrämmer iväg folk som kommer för nära.
Det är jag som vägrar riva mina murar.
Det är jag som gör mig själv till offret.
Det är jag som är så trasig att jag inte vet om jag någonsin går att laga.
Det är därför jag gör mig själv till offret.
Det är därför jag vägrar riva mina murar.
Det är därför jag skrämmer iväg folk som kommer för nära.
Det är därför jag sårar mig själv pga mina val.
Det är därför jag sårar andra pga mina val.
Det är därför jag gör dåliga val.
Det är därför jag alltid sätter mig själv i dåliga situationer.
Mitt livs största fiende är jag själv.
Och jag orkar inte leva sida vid sida med denna människa längre.
Jag orkar bara inte.
Jag vill inte.
jag gav upp för längesen.
vad gör man när det känns mer fel än rätt.
när det finns mer ilska och irritation än glädje och lycka.
vad är lycka?
detsamma som glädje?
vad är isåfall glädje?
de där stunderna när man känner att man faktiskt inte har något att vara på sämre humör över?
allt skulle vara tusenfalt gånger lättare om jag bara kunde få instruktioner på hur jag skall göra med mitt liv.
en slags lista som säger, vid detta tillfället - gör på detta vis.
det där med att inte veta vad man vill är en allt för återkommande punkt i mitt liv.
jag är en konstig människa.
frågan är om jag någonsin kommer att ändra mig.
när det finns mer ilska och irritation än glädje och lycka.
vad är lycka?
detsamma som glädje?
vad är isåfall glädje?
de där stunderna när man känner att man faktiskt inte har något att vara på sämre humör över?
allt skulle vara tusenfalt gånger lättare om jag bara kunde få instruktioner på hur jag skall göra med mitt liv.
en slags lista som säger, vid detta tillfället - gör på detta vis.
det där med att inte veta vad man vill är en allt för återkommande punkt i mitt liv.
jag är en konstig människa.
frågan är om jag någonsin kommer att ändra mig.
Aint no sunshine
Att man kan ha så mycket hat och ilska i kroppen samtidigt är ganska skrämmande. Vill bara lägga mig ned och gråta samtidigt som jag skulle vilja ha sönder en person som kom på mina tankar, som vanligt. Varför kan du inte bara försvinna ur mitt huvud? Man får väl hoppas på att man snart uppfinner en delete-knapp som man kan programmera in i huvudet. Vill få bort dig och aldrig mer behöva tänka på dig.
Allt går bara bajs för tillfället och jag har inte varit såhär nära på att gå under på läääänge. Satt framför min lärare med tårar i ögonen och var på väg att bryta ihop när han meddelade att jag fått g i slutbetyg i psykologi. G, trots att jag kämpat som ett as, kul liksom. Allt bara skiter sig för tillfället och jag kommer inte komma någonstans med det meritvärde jag har. FML (!). För göra högskoleprovet och hoppas på det bästa eller något sådant. Eller så får jag börja jobba på Willys och stanna där i resten av mitt liv som en fattig och ensam tant.
Längtar fan inte ens till studenten längre, känns ändå inte som att jag har någon framtid.
Allt går bara bajs för tillfället och jag har inte varit såhär nära på att gå under på läääänge. Satt framför min lärare med tårar i ögonen och var på väg att bryta ihop när han meddelade att jag fått g i slutbetyg i psykologi. G, trots att jag kämpat som ett as, kul liksom. Allt bara skiter sig för tillfället och jag kommer inte komma någonstans med det meritvärde jag har. FML (!). För göra högskoleprovet och hoppas på det bästa eller något sådant. Eller så får jag börja jobba på Willys och stanna där i resten av mitt liv som en fattig och ensam tant.
Längtar fan inte ens till studenten längre, känns ändå inte som att jag har någon framtid.
long time no see - peps, i'm back
Insåg just att det gått snart ett år sedan jag skrev mitt senaste inlägg, ganska illa. Men mitt liv har varit minst sagt hektiskt detta år, fyllt av både bra och mindre bra saker.
När jag läser mitt senaste inlägg ryser jag lite. Särskilt när jag läste dessa rader:
"ska till nyköping på fredag och blir kvar hela lovet.
sen blir jag 18."
När jag skrev detta var jag så ovetande om hur mitt lov skulle te sig. Det var nämligen så att 8 dagar efter att jag publicerade detta inlägg var jag och mina föräldrar med om en allvarlig bilolycka. Hela historian orkar jag inte dra nu, men kortfattat så gick det till på detta vis. Jag och pappa skulle upp till Stockholm för att jobba, mamma var med i bilen för att vi skulle släppa av henne i Nyköping, vi passade på att samåka denna morgon. När vi precis kört förbi Nyköpingsbro täcks hela synfältet av snörök och innan vi hinner reagera ser vi hur en långtradare står över hela vägen. Här finns det så mycket mer att berätta, alla tankar, känslor, allt. Men som sagt, det tar vi en annan gång, när jag orkar få ned allt på papper. Vi kör iaf in i lastbilen, i en fart av vad vi tror är ca 90-100 km/h. Efter smällen med lastbilen kör en annan bil in i oss bakifrån, voltar över oss och hamnar på taket utanför vägbanan.
Resten av lovet tillbringades genom sjukhusbesök och återhämtning. På lördagen blev jag 18 år, och fick den bästa presenten jag någonsin kunde fått. Även pappa blev utskriven, och därmed var hela familjen hemma igen.
Jag stannade kvar i Nyköping i 2 veckor efter olyckan tror jag, för att återhämta mig. Sedan kände jag att jag inte kunde missa mer i skolan så Oskar fick skjutsa hem mig till Strängnäs. Men jag tror tyvärr att jag åkte tillbaka lite för snabbt, det första jag gjorde när Oskar gått utanför dörren var att få en enorm ångestattack och bryta ihop. Dock hade jag underbara vänner där som stöd, som torkade mina tårar. Den finaste är ändå Jonna, som till och med sov vid min sida hela natten, det är en sådan där sak man aldrig kommer att glömma. Äkta vänskap? Verkligen.
Nej, nu går vi vidare till lite roligare saker.
Hmm... Tror inte det hände så mycket mer stora saker under våren.
Sommaren tillbringades iallafall mestadels i Nyköping, där jag även lyckades skaffa mig en sådandär pojkvän. Denna införskaffades under min första krogenrunda i Nyköping, you go Majja! Den 25/6 blev det iallafall vi, och nästa helg firar vi 4 månader tillsammans. Filuren går under namnet Rickard och har fått mig att bli en såndär mjukis. Skämt åsido så är jag faktiskt kär, och det känns kanon.
Den 19 augusti var det dags att ta ett riktigt tungt beslut hos familjen Karlsson. Det var beslutet om att ta bort en riktigt kär familjemedlem. Det var dags att låta Merida somna in, efter 9 underbara år tillsammans. Hon fick en hjärnblödning i våras som hon kämpade sig frisk med, men blev inte helt återställd. När hon i somras blev värre och till slut inte ville äta längre var det dags att låta henne gå vidare. Det var otroligt mycket tårar och saknaden är stor än idag. Men detta beslut var det rätta att göra.
Sen tror jag inte att det finns så mycket mer värt att nämna, livet flyter på som vanligt liksom. Ett halvår kvar till studenten och nu börjar man peppa på riktigt! Dock är sista år på gymnasiet inte kul... Jag saknar min gamle vän fritid. Fast faktum är att denna helg är första helgen på lääääänge som jag inte har någonting att plugga eller något planerat över huvud taget. Jag trodde att det skulle bli hur nice som helst och jag skulle bara njuuuuta. Men nu sitter jag här, uttråkad till tusen och känner mig som världens mest ensamma människan, en fredag kväll. Way to go Majja! Men men, jag överlever nog.
Nej, nu ska jag sluta skriva. Det är dags att fixa en kopp te och mysa ned sig framför en film. (ja, partymajja är verkligen borta...)
PUSS!
När jag läser mitt senaste inlägg ryser jag lite. Särskilt när jag läste dessa rader:
"ska till nyköping på fredag och blir kvar hela lovet.
sen blir jag 18."
När jag skrev detta var jag så ovetande om hur mitt lov skulle te sig. Det var nämligen så att 8 dagar efter att jag publicerade detta inlägg var jag och mina föräldrar med om en allvarlig bilolycka. Hela historian orkar jag inte dra nu, men kortfattat så gick det till på detta vis. Jag och pappa skulle upp till Stockholm för att jobba, mamma var med i bilen för att vi skulle släppa av henne i Nyköping, vi passade på att samåka denna morgon. När vi precis kört förbi Nyköpingsbro täcks hela synfältet av snörök och innan vi hinner reagera ser vi hur en långtradare står över hela vägen. Här finns det så mycket mer att berätta, alla tankar, känslor, allt. Men som sagt, det tar vi en annan gång, när jag orkar få ned allt på papper. Vi kör iaf in i lastbilen, i en fart av vad vi tror är ca 90-100 km/h. Efter smällen med lastbilen kör en annan bil in i oss bakifrån, voltar över oss och hamnar på taket utanför vägbanan.
Resten av lovet tillbringades genom sjukhusbesök och återhämtning. På lördagen blev jag 18 år, och fick den bästa presenten jag någonsin kunde fått. Även pappa blev utskriven, och därmed var hela familjen hemma igen.
Jag stannade kvar i Nyköping i 2 veckor efter olyckan tror jag, för att återhämta mig. Sedan kände jag att jag inte kunde missa mer i skolan så Oskar fick skjutsa hem mig till Strängnäs. Men jag tror tyvärr att jag åkte tillbaka lite för snabbt, det första jag gjorde när Oskar gått utanför dörren var att få en enorm ångestattack och bryta ihop. Dock hade jag underbara vänner där som stöd, som torkade mina tårar. Den finaste är ändå Jonna, som till och med sov vid min sida hela natten, det är en sådan där sak man aldrig kommer att glömma. Äkta vänskap? Verkligen.
Nej, nu går vi vidare till lite roligare saker.
Hmm... Tror inte det hände så mycket mer stora saker under våren.
Sommaren tillbringades iallafall mestadels i Nyköping, där jag även lyckades skaffa mig en sådandär pojkvän. Denna införskaffades under min första krogenrunda i Nyköping, you go Majja! Den 25/6 blev det iallafall vi, och nästa helg firar vi 4 månader tillsammans. Filuren går under namnet Rickard och har fått mig att bli en såndär mjukis. Skämt åsido så är jag faktiskt kär, och det känns kanon.
Den 19 augusti var det dags att ta ett riktigt tungt beslut hos familjen Karlsson. Det var beslutet om att ta bort en riktigt kär familjemedlem. Det var dags att låta Merida somna in, efter 9 underbara år tillsammans. Hon fick en hjärnblödning i våras som hon kämpade sig frisk med, men blev inte helt återställd. När hon i somras blev värre och till slut inte ville äta längre var det dags att låta henne gå vidare. Det var otroligt mycket tårar och saknaden är stor än idag. Men detta beslut var det rätta att göra.
Sen tror jag inte att det finns så mycket mer värt att nämna, livet flyter på som vanligt liksom. Ett halvår kvar till studenten och nu börjar man peppa på riktigt! Dock är sista år på gymnasiet inte kul... Jag saknar min gamle vän fritid. Fast faktum är att denna helg är första helgen på lääääänge som jag inte har någonting att plugga eller något planerat över huvud taget. Jag trodde att det skulle bli hur nice som helst och jag skulle bara njuuuuta. Men nu sitter jag här, uttråkad till tusen och känner mig som världens mest ensamma människan, en fredag kväll. Way to go Majja! Men men, jag överlever nog.
Nej, nu ska jag sluta skriva. Det är dags att fixa en kopp te och mysa ned sig framför en film. (ja, partymajja är verkligen borta...)
PUSS!
sunday bloody sunday
hej söndagsångest, jag har inte saknat dig ett dugg ska du veta.
allmänt knas i huvudet these days.
mår kasst, utan att egentligen veta varför
kan inte sova
orkar ingenting
orkar inte träffa folk
bara isolerar mig känns det som
vilket bara gör det värre.
har gått ned 10 kg på 1 månad, asnajs.
ska till nyköping på fredag och blir kvar hela lovet.
sen blir jag 18.
finally.
aja, fuck this.
allmänt knas i huvudet these days.
mår kasst, utan att egentligen veta varför
kan inte sova
orkar ingenting
orkar inte träffa folk
bara isolerar mig känns det som
vilket bara gör det värre.
har gått ned 10 kg på 1 månad, asnajs.
ska till nyköping på fredag och blir kvar hela lovet.
sen blir jag 18.
finally.
aja, fuck this.
.
sådan ångest så det är stört
är det verklligen såhär man ska va?
är det verkligen såhär man ska må?
känner mig bara fel fel fel
kommer det någonsin bli bra?
orkar fan inte mer
fuck it
är det verklligen såhär man ska va?
är det verkligen såhär man ska må?
känner mig bara fel fel fel
kommer det någonsin bli bra?
orkar fan inte mer
fuck it
.
lär dig någon gång
det funkar inte
fattar inte att du fått mig att gråta
det funkar inte
fattar inte att du fått mig att gråta
trasig
för mycket på för kort tid.
vill bara pausa allting, stanna upp och andas en stund.
känns som allting bara går på repeat.
det är inget bra klipp som spelas om och om igen.
tänkte isolera mig ett tag.
ta tag i skiten om jag orkar.
det är just frågan: orkar man en till omgång?
så jävla less.
skjut mig, bara skjut mig.
så får man äntligen ett slut på allt.
vill bara pausa allting, stanna upp och andas en stund.
känns som allting bara går på repeat.
det är inget bra klipp som spelas om och om igen.
tänkte isolera mig ett tag.
ta tag i skiten om jag orkar.
det är just frågan: orkar man en till omgång?
så jävla less.
skjut mig, bara skjut mig.
så får man äntligen ett slut på allt.
sjuk tjej.
åh vad jag älskar att vara sjuk! eller?
har legat utslagen sen i tisdags, det är liksom snart en vecka! ändå sitter jag och håller på att hosta upp lungorna, f-y-f-a-n.
självklart händer det nu också, när det är slutspurten i skolan, tack vare detta kommer jag antagligen bara på ett g på matte b pga att jag höll på att dö på nationella i fredags. blä.
nae, jag ska aldrig mer säga orden "vad skönt det vore att få vara sjuk i några dagar och slippa skolan" för det är verkligen inte så skönt som man tror. usch. nae, nu blir det till att kurera med ännu en kopp te. hostan ska dö!
har legat utslagen sen i tisdags, det är liksom snart en vecka! ändå sitter jag och håller på att hosta upp lungorna, f-y-f-a-n.
självklart händer det nu också, när det är slutspurten i skolan, tack vare detta kommer jag antagligen bara på ett g på matte b pga att jag höll på att dö på nationella i fredags. blä.
nae, jag ska aldrig mer säga orden "vad skönt det vore att få vara sjuk i några dagar och slippa skolan" för det är verkligen inte så skönt som man tror. usch. nae, nu blir det till att kurera med ännu en kopp te. hostan ska dö!
.
jag hatar att jag aldrig mer får somna i din famn
jag hatar att jag aldrig mer får vakna av att du kysser min hals
jag hatar att jag föll för dig
jag hatar att du svek mig
jag hatar att du hittat en annan
jag hatar att hon är bättre än mig
jag hatar att jag lät dig röra vid mitt hjärta
jag hatar att jag lät dig krossa det
jag hatar att du och jag inte längre är vi
jag hatar att du och hon numera är ni
jag hatar att jag fortfarande tänker på dig
jag hatar att jag fortfarande vill ha dig
jag hatar att det är dig jag jämför alla andra med
jag hatar att det är dig jag drömmer om
jag hatar att du har gått vidare
jag hatar att jag inte kan göra detsamma
jag hatar dig för att du glömt mig
jag hatar mig för att jag ännu älskar dig
tisdagsfilosofi
har ni någon gång tänkt på hur mycket musik påverkar oss?
det är ganska fascinerande när man tänker efter.
jag själv styrs sjukt mycket av musik.
lagade nyss mat, och när jag suttit mig ned för att äta fastnade Fronda - Rullar fram på hjärnan, gissa vem som inte var så sugen på mat längre..?
på morgonen måste jag ha musik i bakgrunden när jag gör mig i ordning, det får mig att komma igång. då är det pepp-musik som gäller, gärna hardstyle eller något annat med mycket drag. det gör mig pigg och mer allert, piggare helt enkelt.
när jag ska sova vill jag ha det lugnare, har jag råkat lyssna på någon "party-låt" innan jag ska lägga mig så är det kört, benen spritter och det enda jag vill göra är att dansa.
inför en fest är det ju inte så svårt att lista ut vad som står på spellistan - riktig jävla partymusik så man blir sådär tokpepp! dock kan ju det få lite dumma konsekvenser också, det är då det är lätt att man får i sig lite för mycket, för snabbt.
under själva festen uppskattar jag gamla klassiker, sånadär låtar som var det hetaste när man var liten, då blir man glad, och sjunger med och dansar för fulla muggar.
när man är lite mer deppad däremot så brukar det ju ofta bli djup musik, men det är då jag försöker få det lite gladare, inte för att man alltid är så sugen på det. men när man väl får på den där låten som man älskar att sjunga med till på fester så brukar mungiporna glida upp lite.
det finns en sorts musik till varje tillfälle, så är det bara. och det tror jag är väldigt viktigt. tänk hur världen skulle se ut utan musik, jag själv skulle avlida, både av tristess, ensamhet och trötthet. det skulle inte finnas något som peppade en på morgonen eller innan en fest. ingenting som "gör en sällskap" när man städar och lagar mat. inget som kan få en på bätte tankar en deppig dag. man skulle mista en del samtalsämnen, tänk hur ofta man pratar om musik egentligen (!) och tänk er en fest utan musik? skulle mer påminna om en begravning.
det är ganska fascinerande när man tänker efter.
jag själv styrs sjukt mycket av musik.
lagade nyss mat, och när jag suttit mig ned för att äta fastnade Fronda - Rullar fram på hjärnan, gissa vem som inte var så sugen på mat längre..?
på morgonen måste jag ha musik i bakgrunden när jag gör mig i ordning, det får mig att komma igång. då är det pepp-musik som gäller, gärna hardstyle eller något annat med mycket drag. det gör mig pigg och mer allert, piggare helt enkelt.
när jag ska sova vill jag ha det lugnare, har jag råkat lyssna på någon "party-låt" innan jag ska lägga mig så är det kört, benen spritter och det enda jag vill göra är att dansa.
inför en fest är det ju inte så svårt att lista ut vad som står på spellistan - riktig jävla partymusik så man blir sådär tokpepp! dock kan ju det få lite dumma konsekvenser också, det är då det är lätt att man får i sig lite för mycket, för snabbt.
under själva festen uppskattar jag gamla klassiker, sånadär låtar som var det hetaste när man var liten, då blir man glad, och sjunger med och dansar för fulla muggar.
när man är lite mer deppad däremot så brukar det ju ofta bli djup musik, men det är då jag försöker få det lite gladare, inte för att man alltid är så sugen på det. men när man väl får på den där låten som man älskar att sjunga med till på fester så brukar mungiporna glida upp lite.
det finns en sorts musik till varje tillfälle, så är det bara. och det tror jag är väldigt viktigt. tänk hur världen skulle se ut utan musik, jag själv skulle avlida, både av tristess, ensamhet och trötthet. det skulle inte finnas något som peppade en på morgonen eller innan en fest. ingenting som "gör en sällskap" när man städar och lagar mat. inget som kan få en på bätte tankar en deppig dag. man skulle mista en del samtalsämnen, tänk hur ofta man pratar om musik egentligen (!) och tänk er en fest utan musik? skulle mer påminna om en begravning.
that's what friends are for - eller?
"Truth is, everybody is going to hurt you, you just gotta find the ones worth suffering for"
- Bob Marley
vis man det där, har nog inte hört något som stämmer så bra som just det uttrycket. har du en vän som verkligen aldrig har sårat dig? nej, tror inte det va? tycker du att du har det? tänk igen. det kan jag iallafall säga rakt ut, jag har inte en enda vän som verkligen aldrig sårat mig. sen finns det ju olika grad av att göra någon illa. men att göra någon besviken, det är bland det lättaste man kan göra. det gäller att vara lite blåögd, att inte bara leta dåliga sidor hos människor. om man ger alla en chans, så kommer man att hitta någonting man älskar hos majoriteten av alla människor. and that's a fact.
så, med det sagt, hur är du mot dina vänner? dumpar du dem så fort de gör ett litet misstag? börjar du gråta floder om de inte alltid finns där?
en sak har jag lärt mig genom mina år här på jorden. vänner är någonting som kommer och går. du har de där som du har varit jättenära, men som du glidit ifrån. du har de där som du blev så fruktansvärt osams med. du har dem som svikit dig, de som fått dig att gråta dig till sömns, de som du älskar, de som du bara hälsar på när du går förbi, de som du egentligen inte vill veta av, och många många fler. det finns alla sorter. och det gäller att placera dem rätt. förväntar du dig för mycket så blir du bara sårad. det är skönare att bli glatt överraskad - right? ge och ta, du ska inte bli den där som alla bara är vän med för att de kan utnyttja dig. du ska heller inte vara den som utnyttjar andra. det gäller att hitta en mitt, där alla blir nöjda. vänskap bygger på respekt, sen kommer det andra på köpet.
- Bob Marley
vis man det där, har nog inte hört något som stämmer så bra som just det uttrycket. har du en vän som verkligen aldrig har sårat dig? nej, tror inte det va? tycker du att du har det? tänk igen. det kan jag iallafall säga rakt ut, jag har inte en enda vän som verkligen aldrig sårat mig. sen finns det ju olika grad av att göra någon illa. men att göra någon besviken, det är bland det lättaste man kan göra. det gäller att vara lite blåögd, att inte bara leta dåliga sidor hos människor. om man ger alla en chans, så kommer man att hitta någonting man älskar hos majoriteten av alla människor. and that's a fact.
så, med det sagt, hur är du mot dina vänner? dumpar du dem så fort de gör ett litet misstag? börjar du gråta floder om de inte alltid finns där?
en sak har jag lärt mig genom mina år här på jorden. vänner är någonting som kommer och går. du har de där som du har varit jättenära, men som du glidit ifrån. du har de där som du blev så fruktansvärt osams med. du har dem som svikit dig, de som fått dig att gråta dig till sömns, de som du älskar, de som du bara hälsar på när du går förbi, de som du egentligen inte vill veta av, och många många fler. det finns alla sorter. och det gäller att placera dem rätt. förväntar du dig för mycket så blir du bara sårad. det är skönare att bli glatt överraskad - right? ge och ta, du ska inte bli den där som alla bara är vän med för att de kan utnyttja dig. du ska heller inte vara den som utnyttjar andra. det gäller att hitta en mitt, där alla blir nöjda. vänskap bygger på respekt, sen kommer det andra på köpet.
home! (?)
Sådär, allt är uppe
alla gardinstänger
alla gardiner (nästan)
alla lampor (nästan)
och allt annat kul.
Sitter i en nästintill färdig lägenhet
med Merida i knät.
Ensamt? JA
Ska väl vara glad för att jag har Merida iaf.
Mamma och pappa åkte just
gögg till ordentligt i hjärtat
när dom åkte.
Längesen jag var så nära på att gråta.
Majja - känslig? Kanske det
Nu ska jag hitta på något roligare
Puss
alla gardinstänger
alla gardiner (nästan)
alla lampor (nästan)
och allt annat kul.
Sitter i en nästintill färdig lägenhet
med Merida i knät.
Ensamt? JA
Ska väl vara glad för att jag har Merida iaf.
Mamma och pappa åkte just
gögg till ordentligt i hjärtat
när dom åkte.
Längesen jag var så nära på att gråta.
Majja - känslig? Kanske det
Nu ska jag hitta på något roligare
Puss
It's like this
Flyttar till strängnäs imorgon, skönt.
Börjar skolan på måndag, mindre skönt.
Men faktiskt, så är det rätt nays.
Att komma tillbaka till gamla vanor,
få bättre dygnsrytm,
träffa folk igen
och ha någonting att göra på dagarna.
De senaste dagarna har varit kassa
Sommaren har väl varit okej,
men inte alls vad jag föreställt
mig att den skulle vara.
Stressar upp mig så fruktansvärt över allt
kan inte sova
har inte lust med någonting egentligen.
Ska försöka ta tag i det där med sömnpiller,
så kanske det blir lite bättre..
är bara osäker på vilken väg jag ska gå
för att få tag på dem.
Just nu vill jag bara bli kalasfull
PUSS
Börjar skolan på måndag, mindre skönt.
Men faktiskt, så är det rätt nays.
Att komma tillbaka till gamla vanor,
få bättre dygnsrytm,
träffa folk igen
och ha någonting att göra på dagarna.
De senaste dagarna har varit kassa
Sommaren har väl varit okej,
men inte alls vad jag föreställt
mig att den skulle vara.
Stressar upp mig så fruktansvärt över allt
kan inte sova
har inte lust med någonting egentligen.
Ska försöka ta tag i det där med sömnpiller,
så kanske det blir lite bättre..
är bara osäker på vilken väg jag ska gå
för att få tag på dem.
Just nu vill jag bara bli kalasfull
PUSS
hej ångest
Jaa jag vet att jag är sjukt jävla galet tråkig som skriver här om min jävla ångest, men orkar bara inte vräka ur mig det till någon, orkar fan inte. Så de som läser detta får väl stå ut med att jag är en gnällig och självupptagen jävla idiot, punkt.
Det känns inte bra just nu, inte alls. Eller ah, ibland, sådär korta stunder känns det kanon, men sen kommer den där äckliga jävla känslan som jag bara vill strypa och begrava för alltid, ångesten. Det verkar som att jag aldrig kommer att komma ifrån den. Jag tycker inte synd om mig själv, fuck dom jävla äcklen som tror det, jag vill bara få ur känslorna i ord, och inte bara bära det inom mig.
Skolan, funderar varenda jävla dag på om jag gjort rätt val. Stundtals känns det som det bästa jag gjort, jag kom äntligen bort från nyköping för i helvete! Stundtals vill jag bara rymma från allt och bara blöh, jag vet inte? Känner mig fan inte hemma någonstans längre. Här i Nyköping är mitt hem, men är ett ställe där man blir förbannad och ledsen varje dag ett ställe att kalla ens hem? Är ett ställe där man bara lyckas gräva sig ner i skiten ett ställe att kalla sitt hem? Samtidigt så vet jag inte om man kan kalla ett ställe där jag inte känner mig som mig själv, där jag inte känner mig säker, som ett hem. Jag vill flytta tillbaka till Strängnäs så fort som möjligt, saknar friheten så mycket så jag bara vill skrika. Samtidigt vill jag vara kvar här, här har jag roligt, roligt som fan, men samtidigt kommer ångesten krypande ändå. USCH!
Att ta hand om mig själv har jag aldrig varit bra på, varken det fysiska eller det psykiska. Jag har alltid stängt in skiten, jag kan ju inte visa mig svag, fuck no, kommer inte på fråga. Det fysiska, på den senaste tiden har det bara skitit sig totalt, hälsan är sämre än någonsin, bläh!
Hatar dessa äckliga jävla tankar om vart jag hör hemma, hur jag kan ändra på mig, vad jag ska göra för att det ska bli bra. Tankarna som undrar om det ens kan bli bra eller om det redan är kört? Så äckligt jävla less på detta så det finns inte.
Vännerna, tänker inte hänga ut någon jävel eller något, men är så sjukt jävla less på idioter som bara tar en för givet, jag finns inte här för alltid, respekterar inte ni mig får ni fuck ingen respekt tillbaka era jävla as! USCH PÅ ER!
Nej, nu ska jag ta min ilska och ångest och gå och lägga mig, har ytterligare en äcklig arbetsdag att klara av i morgon.
/ M.
Det känns inte bra just nu, inte alls. Eller ah, ibland, sådär korta stunder känns det kanon, men sen kommer den där äckliga jävla känslan som jag bara vill strypa och begrava för alltid, ångesten. Det verkar som att jag aldrig kommer att komma ifrån den. Jag tycker inte synd om mig själv, fuck dom jävla äcklen som tror det, jag vill bara få ur känslorna i ord, och inte bara bära det inom mig.
Skolan, funderar varenda jävla dag på om jag gjort rätt val. Stundtals känns det som det bästa jag gjort, jag kom äntligen bort från nyköping för i helvete! Stundtals vill jag bara rymma från allt och bara blöh, jag vet inte? Känner mig fan inte hemma någonstans längre. Här i Nyköping är mitt hem, men är ett ställe där man blir förbannad och ledsen varje dag ett ställe att kalla ens hem? Är ett ställe där man bara lyckas gräva sig ner i skiten ett ställe att kalla sitt hem? Samtidigt så vet jag inte om man kan kalla ett ställe där jag inte känner mig som mig själv, där jag inte känner mig säker, som ett hem. Jag vill flytta tillbaka till Strängnäs så fort som möjligt, saknar friheten så mycket så jag bara vill skrika. Samtidigt vill jag vara kvar här, här har jag roligt, roligt som fan, men samtidigt kommer ångesten krypande ändå. USCH!
Att ta hand om mig själv har jag aldrig varit bra på, varken det fysiska eller det psykiska. Jag har alltid stängt in skiten, jag kan ju inte visa mig svag, fuck no, kommer inte på fråga. Det fysiska, på den senaste tiden har det bara skitit sig totalt, hälsan är sämre än någonsin, bläh!
Hatar dessa äckliga jävla tankar om vart jag hör hemma, hur jag kan ändra på mig, vad jag ska göra för att det ska bli bra. Tankarna som undrar om det ens kan bli bra eller om det redan är kört? Så äckligt jävla less på detta så det finns inte.
Vännerna, tänker inte hänga ut någon jävel eller något, men är så sjukt jävla less på idioter som bara tar en för givet, jag finns inte här för alltid, respekterar inte ni mig får ni fuck ingen respekt tillbaka era jävla as! USCH PÅ ER!
Nej, nu ska jag ta min ilska och ångest och gå och lägga mig, har ytterligare en äcklig arbetsdag att klara av i morgon.
/ M.
hejsan hoppsan!
Har inte skrivit på jäääättelänge, i know. Men har bara inte haft lust, har inte haft något riktigt sådär viktigt att skriva om känns det som. Men nu ska jag iaf försöka få ihop något! Kan ju inte ge upp lilla bloggisen totalt.. :)
Har nyss haft en muntlig redovisning inför hela klassen på engelskan. Funderade länge på vad jag skulle prata om, men till slut kom jag fram till det. Något som står mig nära hjärtat, mina bröder. Jag pratade om våran uppväxt, hur mycket de betyder för mig och att jag saknar dem nu när jag flyttat ifrån dem. Det mesta var faktiskt bara inprovisation, men det kändes ändå som att det gick relativt bra, trots att jag stod och skakade som ett asplöv och kände att tårarna brände bakom ögonlocken. Dels på grund om min totala scenskräck, men dels att jag blir väldigt emotionell när jag pratar om saker som är jobbigt och sådant som står mig väldigt nära hjärtat. Får hoppas att jag fick fram något vettigt och att det gick bra iallafall! :)
Känns faktiskt super med skolan nu, jag har verkligen kommit tillbaka till tiden då jag hade bra betyg. Spikar vg:n och mvg:n på det mesta, känns alldeles kanon! Fick till och med mvg på senaste matteprovet, blev galet glad kan jag lova! :) Får hoppas att skoltröttheten är borta för evigt nu och att jag klarar mig igenom gymnasiet med betyg som jag kan vara stolt över :)
Mår allmänt kanon nu känner jag! Har till och med fått tillbaka skriv-lusten när det gäller musiken och så, fick en kick i söndags när jag kom hem och skrev ihop en hel låt, bara sådär. Kändes tokhäftigt att bara få inspiration och ork sådär helt plötsligt, vet inte hur längesen det var sist. UNDERBART! :)
I helgen ska jag till nyköping och fiesta litegranna, det är ju valborg på fredag, sen ska amanda ha 18-års-fest på lördag. Så det blir nog alldeles kanon hoppas jag på! :) Sen på söndag morgon blir det till att skynda sig hem till Strängnäs för att packa, för på söndag natt drar det iväg till Grekland! KANON! :)
Nej, nu ska jag snart dra mig iväg till draman, dagens sista lektion :)
Kyssar & Kärlek, <3
Majja
Har nyss haft en muntlig redovisning inför hela klassen på engelskan. Funderade länge på vad jag skulle prata om, men till slut kom jag fram till det. Något som står mig nära hjärtat, mina bröder. Jag pratade om våran uppväxt, hur mycket de betyder för mig och att jag saknar dem nu när jag flyttat ifrån dem. Det mesta var faktiskt bara inprovisation, men det kändes ändå som att det gick relativt bra, trots att jag stod och skakade som ett asplöv och kände att tårarna brände bakom ögonlocken. Dels på grund om min totala scenskräck, men dels att jag blir väldigt emotionell när jag pratar om saker som är jobbigt och sådant som står mig väldigt nära hjärtat. Får hoppas att jag fick fram något vettigt och att det gick bra iallafall! :)
Känns faktiskt super med skolan nu, jag har verkligen kommit tillbaka till tiden då jag hade bra betyg. Spikar vg:n och mvg:n på det mesta, känns alldeles kanon! Fick till och med mvg på senaste matteprovet, blev galet glad kan jag lova! :) Får hoppas att skoltröttheten är borta för evigt nu och att jag klarar mig igenom gymnasiet med betyg som jag kan vara stolt över :)
Mår allmänt kanon nu känner jag! Har till och med fått tillbaka skriv-lusten när det gäller musiken och så, fick en kick i söndags när jag kom hem och skrev ihop en hel låt, bara sådär. Kändes tokhäftigt att bara få inspiration och ork sådär helt plötsligt, vet inte hur längesen det var sist. UNDERBART! :)
I helgen ska jag till nyköping och fiesta litegranna, det är ju valborg på fredag, sen ska amanda ha 18-års-fest på lördag. Så det blir nog alldeles kanon hoppas jag på! :) Sen på söndag morgon blir det till att skynda sig hem till Strängnäs för att packa, för på söndag natt drar det iväg till Grekland! KANON! :)
Nej, nu ska jag snart dra mig iväg till draman, dagens sista lektion :)
Kyssar & Kärlek, <3
Majja
17
Yes, då var det dags igen, dags att fylla ännu ett år. Denna gång är det åldern 17 som ska firas. Känner egentligen inte sådär jättemycket för att fira numer, 17 känns så värdelöst. Man blir mest bara påmind om att man ännu inte får göra något. Menmen, det är väl bara att bita ihop och vänta. Nu är det bara ett år kvar till 18, gissa om jag längtar. Dagen ska iaf spenderas genom att vänta på att alla ska komma hem, alla är nämligen och jobbar. Sedan ska vi fixa i ordning smörgåstårtan och tårtan. Sen kommer farmor och farfar och sedan ska jag in till stan för att fira på mitt egna lilla vis. Hoppas att dagen blir bra, jag har inte så höga förhoppningar så det ska nog gå an :)
Nej, nu ska jag sova en sväng till tror jag.
Kyssar & Kärlek, <3
Majja
Nej, nu ska jag sova en sväng till tror jag.
Kyssar & Kärlek, <3
Majja
don't hate me, 'cuz u aint me
Äntligen så tar jag mig tid för att blogga lite. Eller ah, jag kan väl egentligen inte skylla på tiden, jag har bara inte orkat helt enkelt, men ah. Har haft en bra helg iaf, och en hyfsat bra start på veckan. Men det verkar dock som att jag blivit sjuk nu igen, har haft lite halsont och varit allmänt slut hela dagen, så får se hur jag mår i morgon. Taggad som fan för sportlov nu iaf, och vore ju minst sagt drygt om jag lyckas ligga sjuk under den tiden.
Just nu har jag någon slags uppesittarkväll med Dag, vi kollar på curling för damerna i OS. Just nu ser det inte så bra ut för dem, men vi får hoppas att de tar igen och kammar hem ännu ett OS-guld!
På fredag kommer mamsen och hämtar mig som planerna är just nu, sen blir det en liten tur på stan och sedan ska vi ut och äta. Sedan bär det iväg hem till Nyköping. Har lovat mig själv att verkligen ta vara på det här lovet, inte bara sitta hemma och sova typ. Nej, ut och träffa folk och ha kul framför allt!
Nu är jag tröttis i huvudet, orkar inte blogga mer idag.
Kyssar & Kärlek, <3
Majja
torsdag
Jag vet, jag har blivit sjuuuukt dålig på att uppdatera. Men det blir ju ett par gånger i veckan iaf. Men det känns liksom som att jag inte har så mycket att berätta? Jag orkar inte rabbla upp allt sånt där vanligt som man gör varje dag, känns så tråkigt att läsa om. Men om jag ska dra dagen i korthet så har jag varit i skolan, haft historiaprv (som jag failade bigtime på) och sedan fikat med lite mysigt folk på Lauras. Har haft en riktigt trevlig dag faktiskt! Och det skadar ju inte att humöret varit på topp, och faktiskt så har jag varit pigg också. Kan ju iofs bero på att jag hade sovmorgon till klockan 11.. Men ändå.
Ikväll så ska jag bara chilla galet, jag är trött, jättetrött. Dessutom blev det inget kvällsmys igår, så får ta igen det idag. Men är rädd för att jag måste kolla igenom europakunskapen lite också.. Menmen, nog om det.
Har lite beslutsångest om det blir Nyköping i helgen eller inte? Längtar hem men känner ändå inte för att åka. Knas knas. Menmen, vi får se hur det blir, lutar åt att jag åker hem iaf, eftersom jag inte var hemma förra helgen.
Nej, nu ska jag gå och laga mat.
Kyssar & Kärlek, <3
Majja
Ikväll så ska jag bara chilla galet, jag är trött, jättetrött. Dessutom blev det inget kvällsmys igår, så får ta igen det idag. Men är rädd för att jag måste kolla igenom europakunskapen lite också.. Menmen, nog om det.
Har lite beslutsångest om det blir Nyköping i helgen eller inte? Längtar hem men känner ändå inte för att åka. Knas knas. Menmen, vi får se hur det blir, lutar åt att jag åker hem iaf, eftersom jag inte var hemma förra helgen.
Nej, nu ska jag gå och laga mat.
Kyssar & Kärlek, <3
Majja
