minnen från hemmaplan
För första gången sen jag flyttade fick jag sjukt mycket flashbacks från barndomen. Va uppe på carport-taket och skottade undan snön med papi och lade för första gången på länge märke tll tennisbanan. Det är liksom något som alltid bara funnits där, som man inte direkt tänker på längre. Iallafall så börja jag tänka på vintrarna när vi var små, då pappa stod i flera dagar för att fixa en is på den. Och gud vad vi åkte på den, hela vintrarna. Var vi inte på isen så var vi i skidbacken som finns några kilometer ifrån oss. Vi älskade verkligen vintern, var inte inne en minut. Och alla snögrotter som tillverkades, det är galet hur många i gjorde, gigantiska.
När mina bröder sedan fick börja köra moped minns jag hur vi hade en flak-moped som vi åkte runt med på vintern, en som körde, en på flaket och en på en snow-racer bakom. På somrarna byttes detta ut mot kojbygge, lådbilsrace, fotbollsmatcher, soft airgun-krig och galet mycket mera. Under större delen av min barndom var vi bästa vänner, vi hade i stort sett bara varandra eftersom vi är uppväxta på landet. Men satan vad kul vi hade, vi behövde liksom inte några andra.
När vi sedan blev lite äldre och mina bröder började på högstadiet började vi glida ifrån varandra mer och mer. Men jag minns fortfarande när de fick sin a-traktor, jag vet inte hur många timmar jag spenderat i den tillsammans med dom, eller i verkstaden när dom skulle mecka med den. Inte för att jag kan påstå att jag var så speciellt aktiv i själva meckandet, jag var mest där som sällskap. De blev sedan ännu äldre och fick bil, de hade nu skaffat sig sina egna liv, och jag med för den delen. Men dom fanns ändå alltid där för mig, jag visste att bara ett enda samtal så skulle de finnas där så fort de kunde, och så är det nu med för den delen. Jag vet inte hur många gånger de skjutsat runt mig eller ställt upp på ett eller annat sätt för mig. Finns inte ord som beskriver hur mycket dom betyder för mig.
Jag har många gånger fått höra att jag är en "pojk-flicka", men jag menar, hur konstigt är det med tanke på min uppväxt? Jag är uppväxt bland killar och "kill-saker", och det är inget som jag är missnöjd över, för det var nog en av de bästa uppväxterna man kan tänka sig. En uppväxt som sitter inbränt långt in i både hjärta och hjärna, en uppväxt som jag alltid kommer att minnas.
Kyssar & Kärlek, <3
Majja
När mina bröder sedan fick börja köra moped minns jag hur vi hade en flak-moped som vi åkte runt med på vintern, en som körde, en på flaket och en på en snow-racer bakom. På somrarna byttes detta ut mot kojbygge, lådbilsrace, fotbollsmatcher, soft airgun-krig och galet mycket mera. Under större delen av min barndom var vi bästa vänner, vi hade i stort sett bara varandra eftersom vi är uppväxta på landet. Men satan vad kul vi hade, vi behövde liksom inte några andra.
När vi sedan blev lite äldre och mina bröder började på högstadiet började vi glida ifrån varandra mer och mer. Men jag minns fortfarande när de fick sin a-traktor, jag vet inte hur många timmar jag spenderat i den tillsammans med dom, eller i verkstaden när dom skulle mecka med den. Inte för att jag kan påstå att jag var så speciellt aktiv i själva meckandet, jag var mest där som sällskap. De blev sedan ännu äldre och fick bil, de hade nu skaffat sig sina egna liv, och jag med för den delen. Men dom fanns ändå alltid där för mig, jag visste att bara ett enda samtal så skulle de finnas där så fort de kunde, och så är det nu med för den delen. Jag vet inte hur många gånger de skjutsat runt mig eller ställt upp på ett eller annat sätt för mig. Finns inte ord som beskriver hur mycket dom betyder för mig.
Jag har många gånger fått höra att jag är en "pojk-flicka", men jag menar, hur konstigt är det med tanke på min uppväxt? Jag är uppväxt bland killar och "kill-saker", och det är inget som jag är missnöjd över, för det var nog en av de bästa uppväxterna man kan tänka sig. En uppväxt som sitter inbränt långt in i både hjärta och hjärna, en uppväxt som jag alltid kommer att minnas.
Kyssar & Kärlek, <3
Majja
Kommentarer
Postat av: JessicaNordh
Jag saknar dig Majja <3
Trackback
